Begravning

Idag var vi på begravning för farfar. Det var fint och sorgligt, man försöker hålla ihop så gott man kan men det är som att vrida på en kran, börjar man gråta så är det svårt att sluta sen. Ny är jag helt dränerad, tom i huvudet och torr i ögonen. Efter samkväm på församlingshemmet åkte jag och Daniel hem och sedan vidare till IKEA för att tänka på någonting annat. Vi kollade på stolar till vardagsrummet, fåtöljer (som vi blev totalt förälskade i), en sänggavel, byrå till hallen och soffbord. Så mycket fint, jag längtar så mycket efter när alla dessa inköp ska göras och komma på plats. 
Tills dess carpar vi diem i soffan 
2 kommentarer
Sarah

Tråkigt me begravning :/

Lili

Sorgligt, begravningar är verkligen tunga. Fast samtidigt kan de vara väldigt fina och bli en påminnelse om att uppskatta det man har och leva, leva, leva. Och hey, det är helt okej att inte hålla ihop på begravningar! Om det är någon gång man ska gråta och skrika så är det då. Jag tänker alltid att om någon som står mig mycket nära dör kommer jag vara en av de där som kastar mig över kistan och skriker att jag också vill med.