Hej igen bloggen

Förvånad att hitta ett inlägg här? Jag är också lite förvånad. 
Under en tid har jag känt att jag inte har någonting att skriva om varav det inte producerats någon text här. Nu har jag väl kanske inget revolutionerande att komma med idag heller men jag tänkte berätta lite vad som hänt den senaste tiden i varje fall och var jag ser fram emot under hösten.
 
I höst har jag fått den stora äran att få gå en två dagars utbildning i Stockholm i Signs of Safety tillsammans med två kollegor. Det ser jag mycket fram emot. Vi har också bokat en resa till Stockholm en helg i oktober tillsammans med mina föräldrar och min faster och hennes sambo. Det ser vi också fram emot. Två nätter på hotell och shopping i Stockholm, det finns ju knappt ett bättre sätt att sörja höstens ingång på. 
 
Den senaste tiden har präglats av kalas och bjudningar. Två helger i rad har vi varit på kalas i Slomarp, först för Daniels kusin sedan för Daniels farmor. Vi har också haft två bjudningar hemma hos oss i veckan, i tisdags kom Daniels kompisar från studietiden och ikväll kom några av Daniels föredetta arbetskamrater. I tisdags grillade vi och bjöd på äpplepaj med vaniljsglass till efterrätt och idag blev det soppmiddag med hembakat bröd som avslutades med chokladsufflé och glass. På fredag ska jag bjuda hem några av mina vänner på carnitas-kväll och på lördagen ska vi eventuellt bowla och gå ut och äta tillsammans med Daniels föräldrar för att fira Niklas som har fyllt år. 
Igår bjöds vi på supergod mat som jag inte minns riktigt vad det var för alla maträtter hette någonting flashigt. Gott var det i varje fall. 
 
Den årliga häckklippningen 
Vi har under gårdagen också ägnat oss åt häcken in till grannen som visst skulle klippas. Det har under alla (40) år varit väl organiserat att grannarna bestämmer en dag som häcken ska klippas men så blev det inte riktigt i år då vi som nykomlingar kom och störde ordningen. Vi klippte i år häcken olika dagar med någon vecka mellan tillfällena och i år var det kvinnor som klippte häcken vilket tydligen inte hänt tidigare. Hur som helst fick jag för mig att gå ut och börja med häcken under tiden som Daniel var på travskola igår på förmiddagen. Ut kommer grannen och vi bestämmer att vi ska försöka få tag på deras sons släpkärra för att under eftermiddagen forsla bort det till tippen. Jag fortsätter att klippa häcken och tycker väl att det går bra, med jämna mellanrum kommer grannen ut och kollar så att det går bra. När Daniel kommer hem börjar vi kratta och komma i ordning och det återstår inte så mycket på vår häck att klippa vilket mina biceps var glada för. Då påtalar grannen att vi ju har en del andra buskar som kanske ska klippas också. Det var i och för sig ganska bra för då fick vi det gjort också men när man väl har börjat klippa är det svårt att sluta så det slutar med en totalkapning av en stor buske i hörnet av våra trädgårdar. Jag som tycker att det finns viktigare saker i livet än att ha perfekta buskar på sin tomt kör lite på känn, hoppas in i busken för att nå ordentligt. Det fångar blicken hos grannens man. Han kommer ut med sin systemkamera runt halsen och tar ett kort på mig och häcksaxen och flinar lite. När vår trädgård fått sig det sista ansiktslyftet åker vi till tippen för att slänga alla grenar. Då berättar de hur noga de klippt häcken alla andra år, med stolpar och linor för att få häcken perfekt. Till det tilläggs att det ju fungerar att göra som vi har gjort i år men till nästa år önskas ett mer uppstyrt evenemang när häcken ska klippas. Ups tänkte jag som gått lös med häcksaxen i hela 2,5 timme och kännt att det är väl inte så jäkla noga?
1 kommentar
Camilla

Ja se grannar det är inget lätt kapitel, från en som vet 😉

Svar: Haha ja igenkänningsfaktorn när jag läser om er häck är slående ;)
Viktoria